Ja eller nej.. det är frågan?
Det här med att dejta killar med barn?
Visst.. det spelar ju ingen roll om han har barn.. Det bevisar bara att han är mogen och ansvarsfull!
men vaddå? betyder det att jag oxå måste vara det?
Jag är rädd för att dejten skulle gå til en andra, och sen en tredje o.s.v. och VIPS så är man kär! Sen då?.. kanske försöker man prova på ett förhållande, jo, men då är man helt plötsligt mamma! och ja! jag har inga problem att bli det! men är jag mogen för att vara mamma till ett "vuxet" barn? och vad händer när jag vill ha ett eget barn? kommer han tänka.. "oh nej, inte ett till" eller kommer han att säga.. "gud va kul, ditt o mitt barn" det är lixom inget man frågar tidigt!
och så vill jag ju ha den där känslan att VI BÅDA blir nervösa, lyckliga o att vi båda får känna på hur det är att ha vårat allra första EGET barn!
Jag har fått den känslan en gång.. men den drogs snabbt ner då jag fick barn med en kille som var yngre o inte redo! allt blev bara en helvetes kalabalik istället! så barnet "försvann" av stress! jag vill bli med barn och kunna fira och va lycklig, inte få någon annans barn (va ytligt det där lät) men jag känner så!
Är jag löjlig? fan.. jag har tänkt på det så mycket och är det värt det? för just nu känns det som att det bara skulle vara på skoj, så länge barnen inte vet nåt! men typiskt mig att tänka 1 år framåt! Löjligt egentligen! men better safe then sorry! = P
One big happy family.. eller vaddå?
Visst.. det spelar ju ingen roll om han har barn.. Det bevisar bara att han är mogen och ansvarsfull!
men vaddå? betyder det att jag oxå måste vara det?
Jag är rädd för att dejten skulle gå til en andra, och sen en tredje o.s.v. och VIPS så är man kär! Sen då?.. kanske försöker man prova på ett förhållande, jo, men då är man helt plötsligt mamma! och ja! jag har inga problem att bli det! men är jag mogen för att vara mamma till ett "vuxet" barn? och vad händer när jag vill ha ett eget barn? kommer han tänka.. "oh nej, inte ett till" eller kommer han att säga.. "gud va kul, ditt o mitt barn" det är lixom inget man frågar tidigt!
och så vill jag ju ha den där känslan att VI BÅDA blir nervösa, lyckliga o att vi båda får känna på hur det är att ha vårat allra första EGET barn!
Jag har fått den känslan en gång.. men den drogs snabbt ner då jag fick barn med en kille som var yngre o inte redo! allt blev bara en helvetes kalabalik istället! så barnet "försvann" av stress! jag vill bli med barn och kunna fira och va lycklig, inte få någon annans barn (va ytligt det där lät) men jag känner så!
Är jag löjlig? fan.. jag har tänkt på det så mycket och är det värt det? för just nu känns det som att det bara skulle vara på skoj, så länge barnen inte vet nåt! men typiskt mig att tänka 1 år framåt! Löjligt egentligen! men better safe then sorry! = P
One big happy family.. eller vaddå?
Kommentarer
Trackback
